För ett tag sen friade jag till Markus, på skottdagen. Han sa ja och vi bestämde att i augusti 2017 kan bli bra. Sen har jag inte tänkt så jättemycket på det, förutom att jag gått och myst för mig själv vid tanken på att Markus ska bli min man. Att jag ska få vara hans fru. Men jag har känt att det är ju fortfarande ganska långt bort så jag har inte tänkt så mycket mer på det. Tills det slog mig idag att man kan ju faktiskt börja drömma och planera lite till själva vigselcermonin och mottagningen efter. Markus vill ha det ganska litet, jag har inget emot ett stort spektakel men nöjer mig glatt med att köra på Markus linje. Litet och ganska avskalat, inte för mycket att förbereda och fixa, men oavsett storlek vill jag att det ska bli en fin och kärleksfull dag för oss och våra familjer så mina tankar maler. För visst kan det vara enkelt men fint, bara in med lite blommor och ljus.