För ett bra tag sen fick jag tag i ett litet klipp från när jag sjöng på Emilias dop. Det lät inte så fruktansvärt som jag hade trott att det gjorde, med tanke på hur jävla förkyld (täppt och slemmig) jag faktiskt var. Och inte minst nervös.... jag var helt sjukt nervös och trodde det skulle lysa igenom, att darret på rösten skulle förstöra hela låten. Men, det lät inte så illa och darrigt när man hörde det utifrån. Som tur var slutade min kompis filma innan jag helt totalt bröt ihop i slutet av sången... I sista versen tittade jag på Emilia och då kom alla känslorna. Jag kunde inte hålla mig från att gråta så kantorn fick avsluta sången.... Det kändes jättetrist då, att jag inte klarade av att sjunga färdigt. Men nu är jag en erfarenhet rikare, nästa gång jag sjunger på ett dop eller ett bröllop eller så, ska jag INTE titta på den/de berörda för det blir alldeles för personlig och känslosamt. Och att hålla tillbaks gråt är jag INGEN mästare på.

Här kommer iaf min sång, ni får nog dra upp volymen rejält OM ni vill lyssna, är inte jättebra ljud.



Over and out//Tanja